SCUBA DIVING #2
Kategori: USA- Oregon
Scuba diving är riktigt riktigt roligt- men svååååårt! Allt har ändå flutit på rätt bra för min del (även om det kan vara lite knepigt då och då)... tills idag. Idag tränade vi bland annat vad man ska göra om cyklopet skulle åka av. Utav någon anledning är det helt omöjligt för mig.
Övningen gick ut på att gå ner under vattnet tills vi sitter på knä på botten av poolen. Där skulle vi, en i taget, ta av cyklopet och andas utan det i en minut för att sedan sätta på det igen och tömma det på luft genom att blåsa ut allt vatten med näsan. Det kanske låter lätt när det står svart på vitt- men tro mig, att göra det i verkligheten är en helt annan sak.
Många tycker det är lite småklurigt att göra två saker samtidigt, men med mig är problemet att jag inte kan SLUTA göra två saker samtidigt. Automatiskt andas min näsa (åtminstone lite) när jag andas in med munnen och jag kan inte (hur mycket jag än försöker) sluta andas med näsan. Vilket resulterade i att när cyklopet åkte av andades jag in en massa klorvatten genom näsan som gick raka vägen ner mot munnen och stoppade upp så jag varken kunde andas in eller ut. Och hur mycket jag än försökte att få ut det där vattnet ur munnen gick det inte, vilket resulterade i en minipanikattack. Som tur var tränade vi i en pool = det var nära upp till ytan = jag kunde simma upp utan problem och börja andas igen. Däremot om det hade ägt rum djupare (på havsbotten) hade jag fått seriösa skador genom att gå upp så snabbt. Så det är riktigt tur att vi tränar...
Det jobbiga var att hur många gånger jag än gick ner och försökte igen slutade det aldrig hända mig. Efter ett par hundramiljoner försök gav tränaren upp (vilken var en riktig lättnad för mig eftersom jag vägrade att ge upp självmant) och sa att vi kunde jobba mer på det nästa vecka. Den här veckan är alltså mitt stora mål att lära mig att andas med BARA munnen.
Låt er alltså inte luras utav bilden över. Scuba diving må vara bland de roligaste saker man kan göra, men det krävs mycket blod, svett och tårar på vägen. En bättre bild för den här träningen är nog snarare:
