Elins

 

Idag låg en grön kartong på köksbordet när jag och Amy kom hem från skolan. Från min underbara familj. De är faktiskt riktigt, riktigt bra på att skicka ner små paket då och då, med allt från choklad och Vecko Revyn till tröjor jag har sett från butiker i Sverige och jättegärna vill ha. Låter rätt bortskämt- men det är verkligen en höjdpunkt att se de där gröna kuverten när jag kommer innanför dörren. Jag älskar min familj!

     Hur som helst, idag låg två present-kalendrar i kartongen. En till mig och en till Amy. Det är en tradition som vi har haft i min familj så länge jag kan minnas att jag och min lillasyster får en presentkalender till december. En presentkalender är alltså som en adventskalender då man öppnar en present (runt 20kr styck) för varje dag ända fram till jul. Gaaaah! Kan knappt vänta tills första december nu! TACK MAMMA, PAPPA OCH LINNEA!

 

 

 

 

BAAAAAAAAAAAM! Sista lektionen avklarad! Nu är det bara slutprovet i Hawaii och sen kan jag scuba dive-a hur mycket jag vill.

     Och... JAG KLARADE TAPPA-MASKEN-ÖVNINGEN! Känner mig löjligt stolt just nu. Det här har faktiskt varit en väldigt bra dag; vaknade pigg, pratade Shakespeare i acting 1 (min specialitet), hann precis hoppa in i drama clubs foto till yearbooken eftersom jag var lite sen (ärligt talat- hoppade in, så de var tvungna att ta en ny), fick reda på att Arctic monkeys ska till Hultsfred i sommar och klarade av sista scuba-lektionen utan problem. Jag börjar få flyt.

      Däremot kommer jag få en lång natt eftersom jag nu måste duscha och skriva en HEL artikel till journalism imorgon (jag hade helt glömt bort den läxan...). Sååååå vi hörs!

 

Jag har fått två frågor i kommentarerna- jihoooooo jag är populär! Hur som helst hade jag tänkt svara på dem här och nu;

 

Anonym:

Finns det någon chans att man skulle kunna bli ihop med någon amerikansk sportkille om man är där? eller är alla mest vänliga typ? :)

 

SVAR:

Ja, om du vill hitta en pojkvän under året i USA är chansen extremt stor att han är både amerikansk (eftersom du är i USA) och en sportkille (eftersom nästan alla har åtminstone en sport). Däremot måste jag tyvärr göra dig lite besviken och erkänna att killarna här inte alls ser ut som de i alla High-School-filmer. Men... självklart finns det undantag OCH utsidan är ju trots allt inte allt!

 

Sara:

Hej! Jag skulle så himla gärna vilja åka på ett high school-år i USA. Det verkar som en så härlig upplevelse. Men hur gammal är du? För min mamma är ganska emot att jag åker, och att jag måste fylla 18 år först :(

 

SVAR:

Jag är 17år och fyller 18 i maj. ÅK! Det går att åka när du är 18 också, men om du känner dig redo nu är det bara att köra på! Bara de här få månaderna jag har varit här har jag lärt mig mer än vad jag någonsin kunnat tänka mig. Engelskan har såklart förbättrats enormt men också kan jag känna att jag; blir bättre och bättre på att se saker och ting från andras ögon, mognar i både tankesättet och uppförandet, blivit mer självständig människa och är därmed också tryggare med mig själv. Så... ÅK! Du kommer inte ångra dig!

     ETT TIPS: min mamma var också lite emot att jag skulle åka först, det är ju rätt självklart att en förälder kan ha svårt att skicka iväg sitt barn till andra sidan jorden helt själv. MEN: jag och en kompis gick på ett av EFs infomöten och där de skickade de runt en lista man kunde skriva upp sig på för en intervju/mer info-möte. Eftersom det inte var bindande bestämde jag mig för att skriva upp mig. Någon vecka senare fick jag alltså med mig min mamma (åtminstone en förälder skulle vara med under intervjun). Under det där mötet fick vi ännu mer info + att mamma fick svar på några frågor och funderingar hon hade. När det var slut ville hon nästan åka på ett utbytesår själv och var jättepeppad för att jag skulle åka. ALLTSÅ: släpa med din mamma till antingen ett info-möte eller intervju- för mig gjorde det underverk.

 

 

Har ni fler frågor är det bara att fråga på så kan jag försöka besvara dem när jag har lite extra tid över! Och kom ihåg: inga frågor är för dumma för att ställas (eller...).

 

Den här fredagen spenderade jag, Amy, Marylyn och Marylyns två kompisar i Portland. Första stoppet var Goodwill, som är en second hand-shop. Folk donerar sina gamla kläder/saker till den här affären som sedan säljs för löjligt låga priser. Först fattade jag inte riktigt vad vi gjorde där. Min familj är överklass och jag har mer än råd med att handla i en vanlig butik. Så därinne var vi fem plus ett 50-tal invandrare, fattiga amerikanare och hemlösa. Fast så började jag titta bland kläderna- och de hade ju hur många fina tröjor som helst! Och jag hittade även en bok om filmen Titanic som jag absolut inte kunde släppa taget om.

      Men då slog det mig- det finns personer som behöver de här kläderna mycket mycket mer än vad jag gör. Så jag la tillbaka grejerna. Mycket riktigt, några minuter senare såg jag en söt spansktalande flicka i 11års-åldern springandes mot sin mamma med Titanicboken hårt pressad mot bröstet och ett leende på läpparna.

 

 

Allt på denna tallrik ligger nu i säkert förvar i min mage

 

Glad (?) Thanksgiving! Den här dagen har varit en lång dag. Jag och familjen började morgonen med en 2 timmars promenad för att sedan komma hem och duka/fixa maten. Vid 3-tiden började gästerna komma, jag tror det var runt 27 personer som kom (den här gången överdriver jag inte).

     Det märktes nog att det här var min första thanksgiving eftersom jag nästan åt mig mätt på bara förrätten. Du kan nog tänka dig hur fullproppad jag var efter att ha pressad i mig kalkon + potatismos + en massa annat gott. Och inte nog med det- det var pumpapaj till efterrätt. Så just nu är jag i ett tillstånd då jag bara kan rulla fram om jag vill någonstans.

      Varför amerikanarna firar thanksgiving blir bara mer och mer förvirrande desto fler historier jag hör om det- eftersom alla är olika! Något som alla har gemensamt är dock att det har att göra med en middag indianerna och invandrarna hade när invandrarna precis kommit till USA med den där May-båten. Däremot vem det var som höll i middagen, varför det åt den och om det överhuvudtaget är en sann historia är oklart...

 

Min första thanksgiving får 5/5 kalkoner i betyg. Och det är definitivt inte min sista!

Från vänster; Jag (har för mig att jag brände mig på locktången 2sekunder efter bilden togs) & min kompis Jessi

 

- Efter att ha skrivit "kompis" fick jag en sån där konstig känsla av att det ordet är helt fel, eller iallafall att jag har stavat det fel (fastän det är rätt). Det händer mig kanske en gång vartannat år att jag får den där känslan, oftast med väldigt simpla ord som "hej" och "tack" eller nu; "kompis"-

 

Nu är musikalen över... vilket är skönt på ett sätt, då jag nu har hur mycket fritid som helst, men samtidigt väldigt sorgligt. Vi kämpade väldigt hårt med träning varje dag efter skolan till sent på kvällen, men det var verkligen värt det i slutet! Utav att vara med i musikalen har jag fått jättemånga vänner, en massa erfarenheter och en riktigt kul upplevelse. Så om du åker som utbytesstudent och det finns en chans att du kan medverka i skolans musikal- ta den!

 

Scuba diving är riktigt riktigt roligt- men svååååårt! Allt har ändå flutit på rätt bra för min del (även om det kan vara lite knepigt då och då)... tills idag. Idag tränade vi bland annat vad man ska göra om cyklopet skulle åka av. Utav  någon anledning är det helt omöjligt för mig.

     Övningen gick ut på att gå ner under vattnet tills vi sitter på knä på botten av poolen. Där skulle vi, en i taget, ta av cyklopet och andas utan det i en minut för att sedan sätta på det igen och tömma det på luft genom att blåsa ut allt vatten med näsan. Det kanske låter lätt när det står svart på vitt- men tro mig, att göra det i verkligheten är en helt annan sak.

      Många tycker det är lite småklurigt att göra två saker samtidigt, men med mig är problemet att jag inte kan SLUTA göra två saker samtidigt. Automatiskt andas min näsa (åtminstone lite) när jag andas in med munnen och jag kan inte (hur mycket jag än försöker) sluta andas med näsan. Vilket resulterade i att när cyklopet åkte av andades jag in en massa klorvatten genom näsan som gick raka vägen ner mot munnen och stoppade upp så jag varken kunde andas in eller ut. Och hur mycket jag än försökte att få ut det där vattnet ur munnen gick det inte, vilket resulterade i en minipanikattack. Som tur var tränade vi i en pool = det var nära upp till ytan = jag kunde simma upp utan problem och börja andas igen. Däremot om det hade ägt rum djupare (på havsbotten) hade jag fått seriösa skador genom att gå upp så snabbt. Så det är riktigt tur att vi tränar...

      Det jobbiga var att hur många gånger jag än gick ner och försökte igen slutade det aldrig hända mig. Efter ett par hundramiljoner försök gav tränaren upp (vilken var en riktig lättnad för mig eftersom jag vägrade att ge upp självmant) och sa att vi kunde jobba mer på det nästa vecka. Den här veckan är alltså mitt stora mål att lära mig att andas med BARA munnen.

      Låt er alltså inte luras utav bilden över. Scuba diving må vara bland de roligaste saker man kan göra, men det krävs mycket blod, svett och tårar på vägen. En bättre bild för den här träningen är nog snarare:

 

Jag kom precis innanför dörren efter att ha varit på min första dykarlektion. (Vet att jag inte ska svära men:) FY F*N VAD JOBBIGT DET VAR! 10x värre än ett fyspass... Först prövade vi utrustningen och gick igenom saker i klassrummet i 1h vilket inte var så ansträngande, men när vi väl kom till bassängen då började slitet.

     Uppvärmningen bestod av längder i bassängen, vilket vanligtvis är lätt som en plätt- men när man tävlar mot sin värdsyster och tar ut sig allt var man har för att bli klar först... då är det en helt annan sak. Efter det var det dags att sätta på utrustningen. Och de där luft-tuberna väger ju typ ett ton! Så det känns som man går runt med en elefant på ryggen.

     Men så kom vi ner i vattnet. Elefanten förvandlades till en fjäder och jag kunde helt strunta i mina värkande muskler när jag fick uppleva den fantastiska känslan utav att kunna simma runt och andas i vattnet! Det var helt underbart! Helt klart värt allt slit. Så har du någonsin chansen att dyka- ta den!

    

eller... nästan Sverige iallafall! Idag var vi lediga från skolan så jag och två kompisar åkte iväg till IKEA och shoppade.

 

Idag hade vi box lunches med Guys & Dolls-gänget. Det hela är väldigt enkelt (och väldigt roligt), man fixar lunch till en i musikalgruppen (vi lottade ut namnen) och så får man en låda med mat själv utav någon annan.

     I min fina låda fick jag: caesarsallad, Gold fish (chips-liknande sak), Swedish fish (godisfiskarna som vi har bland lösgodiset i Sverige), saft och en hel förpackning med hallon. Det var en god lunch som höll hela dagen! Och så fick jag ett brev i den också med Svenska flaggan på och allt!

    Jag älskar box lunches...

 

Tiden går riktigt fort! Redan på torsdag har vi premiär och idag hade vi första genrepet.

     Ooooooch- ni vet hur det alltid är de med minst roll som får ta emot applåderna först efter en pjäs (och huvudpersonerna sist). I början av applåderna, för oss, är det ca 20 tjejer som inte har stora roller som går fram och bugar. Jag var helt säker på att jag skulle vara en av dem- men det är jag inte!!!! Efter dem kommer killar som inte haft en stor roll. Och efter det kommer jag och fyra andra- och alla de fyra har ändå hyfsat stora roller. Allt bara för att jag har mina två repliker! JIPPI!!!!

Jag har börjat bli en av de bloggare som nästan aldrig publicerar inlägg... inte bra. Jag ska bättra mig! Här är iaf en snabbgenomgång om vad som hänt de senaste två veckorna:

 

Vecka 43:

Mån- Musikalträning i 50 miljarder år

Tis- Musikalträning i 60 miljarder år + att vi bakade cowboy cookies i foods and nutrition

Ons- Pizza till lunch och ännu mer musikalträning

Tors- Cupcakes i foods and nutrition, drama club-möte, fotbollsträning och såklart musikalträning

Fre- Halvdag, musikalträning och sagan om ringen-tittande

Lör- Fotbollsmatch (som vi VANN!), fina Elvira fyllde år (GRATTIS IGEN ELVIRA!) och ett halloween party

Sön- Skype med familjen och Rock-kyrkan

 

Vecka 44:

Mån- Halloween treats i foods and nutrition, framförde monolog i acting 1 och musikalträning

Tis- Läxa att läsa klart en bok som handlar om en man som letar efter ett får... och musikalträning

Ons- HALLOWEEN! Cookie contest i foods, prov i psychology, skype med Josephine, MUSIKALTRÄNING, Trick or treat so kids can eat (samlar mat istället för godis och ger det till hemlösa barn) och en till halloween-fest

Tors- 1/4 av skolåret har gått, musikalträning musikalträning och ännu mer musikalträning

Fre- INGEN SKOLA! Pedikyr, pjäsen ART och UU yoghurt

Lör- Fotbollsmatch (förlorade), tittade på Amys volleyboll (de förlorade också) och åt efterrätt hos vänner till familjen

Sön- IDAG!!!!